Den späde tubaisten och operation rädda Brötz
19 januari 2012
För en vecka sedan besökte jag Brötz, den gamla frijazzklubben i Göteborg. Det var ett tag sen sist och det blev, åtminstone för min del, ett kärt återseende.
Tydligen är jag dock inte ensam om att slarva med besöken. Innan gruppen GNOM äntrade scenen tog Jonny Wartel, en av eldsjälarna bakom klubben, ordet. Brötz, sade han, har under hösten kämpat med vikande publiksiffror. Han vädjade därför till oss som var närvarande denna kväll att “sprida ordet”.
Det gör jag nu.
Om ni aldrig besökt Brötz tidigare, eller glömt av hur schysst det kan vara, får ni här ett smakprov i videoklippet nedan.* Utöver den internationelle celebriteten Andrew D’Angelo deltog även världens minsta tubaist. Han var från Norge, och spelade fantastiskt bra.
* Jag ber om ursäkt för den usla videokvaliteten. Jag har ingen iPhone.
19 januari 2012 kl. 17:58
Verkar vara ett schysst ställe. Synd bara att jag bor 30 mil bort.
19 januari 2012 kl. 21:11
Malmö, antar jag utifrån dina fotbollspreferenser. Stämmer det? Ni har väl På Jam och lite sånt där nere. Det kanske är schysst, eller?
20 januari 2012 kl. 11:11
Stämmer bra det.
Ja. och så finns det ju Köpenhamns jazzscen en lite dryg halvtimme bort med bland annat ett återöppnat Montmartre och en årlig jazzfestival som för mig är vida överlägsen den svenska huvudstadens variant. Dock kommer jag rent allmänt för sällan iväg på på spelningar och är alldeles för mycket av en hemmalyssnare. Tyvärr.
20 januari 2012 kl. 19:19
Ja, Köpenhamns jazzscen är ju inte att klaga på. Det gäller bara att man orkar ta sig ut, som du säger. Jag är själv rätt dålig på det faktiskt, delvis av ekonomiska skäl, men ett ställe som Brötz är ju nästintill gratis (en femtiolapp). Såna klubbar borde man stötta.
21 januari 2012 kl. 11:42
Jag kom hem ifrån New York efter en kortare tripp dit för någon månad sedan och där kan man bli avundsjuk på vilken helt otrolig scen de har. Så klart. Flera jazzspelningar varje dag med yppersta jazzeliten och inte till en så dyr peng. Såg en spelning med att band som bland annat bestod av Dave Douglas, Ravi Coltrane och Vijay Iyer på The Jazz Standard och gången innan jag var där så besökte jag Village Vanguard. Det hade varit något att varit permanent bosatt i den staden med en rejäl plånbok och gått och sett spelningar flera gånger i veckan. Tyvärr förblir det nog en dröm.
21 januari 2012 kl. 17:16
Newyorkarna är verkligen bortskämda med bra jazz, det går inte säga något om den saken. Jag har bara varit där en gång, för fem år sedan. Hann se en del bra saker, bl.a. nyss bortgångne Sam Rivers på Columbia University. Jimmy Cobb var dock en riktig flopp (som jag nog skrivit om tidigare); Wynton Marsalis (inte din favorit, jag vet) bjöd på en bra show, framförallt pga grymt band.
En person jag länge velat se, som tyvärr inte spelade i NY då, är trumpetaren Tom Harrell. Han kommer aldrig till Sverige dessvärre. Närmast nu i vår är Köln.
22 januari 2012 kl. 14:26
Såg Jimmy Cobb på Kristianstads jazzfestival 2005 och blev inte heller så jätteimponerad men det var ändå lite coolt att få se den sista levande från Kind Of Blue-inspelningen.
22 januari 2012 kl. 18:10
Så kände jag med. Det var väl behållningen med konserten också.